50 år


Vi hade en så mysig fredagskväll med god mat och den där familjen för att fira mosters 50 årsdag. Vi samlades på Norrqvarn vid Göta kanal för en bit mat och avslutade kvällen med tårta och kaffe hemma hos moster.

Smått overkligt vad fort tiden har gått sen hon fyllde 40. 

Sån verkar ju tiden vara, den liksom springer lite fortare för varje år som går.

Förutom när man sitter på en station och väntar på ett tåg, för då står tiden precis stilla. Men det är ju en helt annan historia.

Kram
❤️

Förskoleklasstjej


Storasyster har blivit en stor tjej nu, i förskoleklass med inneskor, ryggsäck och fruktstund. Så himla mysigt, det där  pysslet omkring med små fruktlådor och att hitta rätt inneskor (det var en bestämd dam som helst gått i klack eller prinsesskor).

Men det blir tidigare mornar, klockan ringer redan 6 för frukost. Vilket betyder tidiga kvällar, så skönt att komma in i vardagsrutiner efter semestern :) 

Nu, en sväng till frissan :)

Kram
❤️

Hästtjej


Det där med att "leka med maten"... Jag  tror faktiskt att hästtjejer är lite tuffare än typ alla andra människor. Förstå att vi, generation efter generation har stått och mockat, skurat, borstat, burit hinkar och ridit hästar. Och samtidigt alltid fått dom där kommentarerna "lek inte med maten", eller alltid fått ett höjt ögonbryn när man berättar att man ridit - "häst då eller, hähähä" och det absolut senaste "hästar finns inte" och "häst är frukt". 

Ha ha ha

Nåväl, det var egentligen inte det jag tänkte skriva om. Jag tänkte berätta att jag nu är klar med årets storstäd av boxen. Väl förvissad om att det första som kommer hända när min guldklimp får gå in är att smutsa ner den. Det är lite så vi jobbar, hon och jag, jag badar henne, hon går ut i leran och rullar sig, jag borstar och polerar, hon går ut och hittar bästa smutsen att gnugga in i pälsen. Jag mockar, hon smutsar ner, varje dag, vecka ut och vecka in. Och så skrattar jag åt galningarna som lyfter skrot på gymmet när jag kånkar hö, kraftfoder och spånpåsar... 

Det här med hästar är inte en träningsform, det är en livsstil. Kanske är det därför jag finner all annan träning i slutändan precis ointressant. Att jag tidigare tänkt på mig som en periodare (vad det gäller träning) beror nog på att jag bara gör det för att jag måste. Tänk om min livsstil varit, säg långdistanslöpning, ohoj så mycket mindre pengar jag lagt på träning, så mycket mindre tid på att vara rädd för att ramla av. Men, nu blev det tydligen inte så. Kanske är det för att mamma har varit så intresserad, och storasyster... 

Hursomhelst, att börja med häst igen efter detta långa uppehåll är nog ett av mina bästa val. 

Häst är bäst.

Kram

Måla!



Välkommen till mitt tillfixade vardagsrum! 

Målandet är klart, väggar och lister är vita. Jag har skruvat upp lister för gardiner, något jag inte gjort på väldigt länge. Jag börjar försiktigt med tunna tunna polyestergardiner som släpper igenom allt ljus men som ändå blurrar in och utsyn. 

Soffa är på plats, liksom den gamla loppisfyndade 'persiska' mattan och soffbordet från ikea. Saknas gör tavlor, någon form av tvbänk eller sideboardlösning och så tvn.

Så på min fem veckor långa semester fick jag klart detta projekt. Det gör soffan liksom lite skönare att sjunka ner i.

Kram
❤️

Kär


Just det. Uppdatera bloggen. När det finns så mycket annat att göra. Måla det där vardagsrummet, pju, men imorgon (eller något sånt) så gör jag sista strykningen av de två sista listerna.

Ovan bilder från mina fina dagar längs östkusten och i Norrland. Så långt norrut som jag aldrig varit förut. För varje mil, en liten bit längre från 'comfort zone'. Jag vet inte riktigt exakt hur låga tankar jag haft om hur det ska vara i Norrland, men jag blev så tagen av alla kreativa idéer och hur man marknadsför sina städer. Det är liksom som att de är lite stoltare över vad dom har.

Kanske var jag extra mottaglig för allt just denna sommar. Tog in alla smaker och lukter, intrycken satte sig lite djupare på något sätt. 

Det absoluta OBS!ögonblicket var dom otroligt goda sötpotatispommesfritesen som serverades på båten i Umeå tillsammans med chipotlemajonnäs. Dom kommer få mig att åka dit igen, de är värda varenda km bakom ratten. Det var kanske inte just sötpotatispommesfritesen och chipotlemajonnäsen. Det kanske var solen i ögonen, det makliga gunget i Umeälven och den varma lukten av stad och skog på samma gång liksom.

Jag blev nog kär.
I Norrland.
Och i dom där utsökta sötpotatispommesfritesen.

Kram
❤️

Uppvilad


När man har ägnat en hel vecka åt att vara avkopplad och nedkopplad. Att åka massor av mil för att se helt nya platser, uppleva nya saker och smaka ny luft, det läker dom där skavsåren innuti. 

Inte för att man är deprimerad, utbränd eller sjuk. Utan för att man inte ska bli det.

Jag tänkte på det en del, eftersom jag inte la så många minuter på att uppdatera mig om hur andra hade det utan tänkte istället på hur jag har det. Såklart älskar jag bloggar och instagram, men ibland, i det oändliga flödet av information, så kanske man behöver hitta inspirationen i sigsjälv.

Jag minns fortfarande en tid då man inte kunde ringa eller sms:a, man kunde slå en signal när man kom till en fast telefon, men annars var det svårt. Då man vackert fick klara sigsjälv eller ta den hjälp som fanns till hand på plats. Och då man kunde få undra vad andra hade för sig tills man pratade med varandra.

Det är ganska avkopplande.

Sen har man ju så himla mycket att berätta när man väl ses!

Så imorgon kommer en längre berättelse om min semester.

Kram
❤️

PS. För alla nyfikna. Piercingen läker nu fint! 

I mitt öra

Bodypiercing. Det senaste året har jag satt två extra smycken i mitt högra öra. För att j a g tycker att det är väldigt fint. För mig är det work of art. Den senaste, i tragus, har varit lite mer komplicerad än den i övre (helix) som iofs gjorde så ont väldigt länge. 

Just nu ser min tragus ut som på bilden till vänster, svullen och inflammerad. Men ändå mycket bättre än för några dagar sen. Så kan det gå när man är oförsiktig och inte tvättar efter ordning. Nu är handväskan fylld av antiseptiska wipes, aloevera och tops. Och även om det är lite otäckt, så blir jag fascinerad över kroppens funktioner och hur den läker.

Så, just nu, inte så vackert. Men när den läker så kommer den bli fin. I mina ögon.

Kram
❤️

Hem till gården


Varje sommar så är en del av semestern vigd åt några dagar hemma hos mamma och pappa. I år var ingen skillnad.

Och idag har vi utforskat Göta kanal på cykel. Med fikapaus och ett besök i lyrestads kyrka. Så himla fint och mysigt. Mycket imponerad av att Viran cyklade dom 14 km på egen cykel.

När vi kom hem fixade mamma middag medan jag fixade halvmilen på 30.

O la la.

Kram
❤️

Semesterdag ?/28


Semester är så himla skönt. Vardagsrummet har snart första omgången vit färg på väggarna, och jag har en tydlig plan för hur jag ska inreda och håller ögonen öppna efter dom där detaljerna som jag saknar. På loppis och butiker där de kan tänkas dyka upp. It-thingsen.

Jag håller också på med ett lite mindre projekt, man kan kalla det ett fotouppdrag ;)

Sent på kvällarna kollar jag på netflixserien orange is the new black eller läser. 

Såna är dagarna. Lätta. Med sovmorgon och förmiddagskaffe i solen när skatterna badar. 

❤️

26 juli 2014



Semester dag 3/28


Semester. I fredags när sista kvarten till slut kom och det var dags att börja plocka ihop så var det med sån där tårariögonenlättnad. Jag fixade den här våren, med allt den har innehållit och tog mig ända in i semesterkaklet.

Nu är vi på semesterdag 3 och jag tänkte att ett litet semesterprojekt vore kul. Så nu har jag, med hjälp av skatterna och mamma och pappa rivit alla tapeter i vardagsrummet och maskerat upp så det är klart att börja spackla och måla.

Men, först ska jag bara dricka lite morgonkaffe i solen.

Kram
❤️


Lokalproducerat


Lokalproducerat. Roshambo var ingen självklar favorit när Nett introducerade dom första gången. Det har tagit några månader, gillandet har vuxit fram. Jag gillar ljudet, jag gillar deras performance på scen. 
 
Och jag gillar tishan.

Katten som kom med huset


Den där katten. Katten som kom med huset. Ihoprullad bredvid mig. 

❤️

Chasing thunder


Inspirationen för ridning är ju lite låg för mig på sommaren - dom soliga dagarna. Men förra veckan kom ett litet åskoväder så då passade jag på att ge mig ut och köra galoppsvängen. 

När vi landade i stallet var vi härligt svettiga och dyngsura av regn.

Härligt
❤️

Mellis


Så var det dentidenpååret. När man bara vill stanna tiden och framförallt äta solvarma jordgubbar till allt. Dom där bären, som man väl kan köpa hela året men som aldrig smakar så bra i min mun som just i slutet av juni.

Kanske smakar dom extra bra eftersom dom inte bara är ett mumsigt bär utan också en del av min uppväxt och för att dom kommer med minnen om värme och sol.

Som jag har längtat.

❤️
RSS 2.0